Det sitter nya lappar på grindarna på området. Budskapet kan verka något otrevligt, kanske även burdust – några kanske tycker att gränsen för respekt och anständighet är nådd. Hur man än reagerar på denna uppmaning kvarstår det faktum att det var längesen vårt område hade så illa skötta gångar. (Förra året var lappen trevligare men omfångsrik i budskapet och därmed inte läst.)

Mer än något annat signalerar ogräs i gångarna ett koloniområde som inte riktigt bryr sig. Koloniägarna kan ha rensat sina rabatter hur fint som helst. Är det fullt med ogräs i gångarna, eller om området har en, två, tre lotter som är gravt misskötta – då är det inte vackra rosportaler eller väldoftande jasminbuskar besökarna kommer ihåg.

I andra städer framförs drastiska förslag. I Helsingborg riskerar koloniområden att rivas – inte bara eventuellt vanskötta, utan helt enkelt majoriteten av stadens kolonier kan jämnas med marken. Trots det kulturhistoriska värde som områdena tillerkänts i en studie av Helsingborgs kommun.

Ett sådant förslag beror nog inte på ett enskilt områdes frodiga växtlighet på fel ställe. Men om vi på Öster II kan göra något alls för att påverka beslutsfattarna i Lund MÅSTE vi göra det. Våra kolonier ligger oss varmt om hjärtat och vi tillsammans kan göra skillnad för vårt område även i framtiden.

Det är kanske lite omodernt, men att ha koloni är att ingå i en gemenskap, med ett kollektivt ansvar för våra allmänna områden. Vi har alla en skyldighet att se till att det är fint omkring oss. Detta arbete kan inte bara begränsas till arbetsdagarna.

Så, nästa gång du är på kolonin, ta gången (och häckar som omger din lott) FÖRST – för dina grannars skull, och din egen. Samma år som vårt 100-årsjubileum ska kommunen omförhandla vårt arrendeavtal. En tanke som tål att tänkas på mer än en gång.